Cyklar ni så springer jag

Hej på dig lilla blogg, Jag har tänkt att jag ska försöka göra det till en vana att skriva något varje dag. Det ska inte vara en prestation eller för någon annan än mig själv. Det ska få vara ett sätt att sortera tankar och få ur mig det som just nu är värst, eller kanske snarare ett sätt att ta reda på vad som är värst. Dagen idag har varit... en dag. Jag hade extremt mycket ångest inatt och jag ville väl mer eller mindre bara dö. Jag skadade mig inte, men jag sov knappt något. 3 timmar fick jag ihop, så det är ju alltid något. Halv nio hade jag en arbetsintervju. Det kändes som om den gick bra trots min sömnbrist och tilltagande ångest. Sedan åkte jag till mitt andra jobb. Just nu är jag lärarvikarie, skadereglerare och black jack-dealer. Jag vet vad du tänker, lilla blogg, men vila kan man göra när man är död. Det gick relativt bra på jobbet ändå. Jag jobbade väldigt effektivt, men råkade göra ett massivt fel. Det gick att rätta till, men det känns ändå lagom surt. I och med at...

Nu sitter vi här igen. Det här är typ den sjuttioelfte bloggen jag startar. Jag vet faktiskt inte varför jag gör det, jag skulle lika gärna kunna skriva för mig själv. För att skriva är ett måste, annars slutar jag fungera. Jag kan inte andas och mina tankar går inte alls att sortera. Så nu sitter vi här. En ny blogg, ett nytt kaos och en himla massa frågor. Jag tror att det främsta syftet med den här bloggen är för att motverka någon form av kontrollförlust och för att jag ska kunna kartlägga min resa ner i fördärvet eller mot ett... mer hälsosamt liv. Min tanke är väl att du och jag, lilla blogg, ska kunna gråta och skratta tillsammans, dela framgångar och motgångar, klura på livets stora gåtor och gnälla på allt som går emot oss. Så varför inte börja direkt? Jag är så sjukt less på allt. Jag orkar inte äta. Jag orkar inte svälta. Jag orkar inte kräkas. Laxermedlet smakar äckligt och min mage gör ont hela tiden. Jag får skylla mig själv, jag vet det. Det är bara jag som kan göra an...