It's gonna be a good, good life, that's what my therapist say...
Hej på dig lilla blogg, Idag är en dag för funderingar. Jag har ÄNTLIGEN knäckt koden för hur jag skriver ut mig från behandlingshemmet. Tro mig, det var inte lätt. Jag fick prata med verksamhetschefen tre gånger innan de svarade på mina frågor. Jag tänkte att det skulle kännas skönt eller åtminstone självklart att kunna lämna, men tydligen inte. Nu när jag känner att jag har ett val är jag inte lika säker på att jag vill härifrån. Tänk om de bara hade varit öppna med hur man kommer härifrån från början, då kanske jag inte ägnat de senaste två månaderna åt att försöka fly. De senaste dagarna har jag insett att jag verkligen inte klarar av känslan av att vara fångad eller tvingad till att göra saker. Jag fullkomligt sparkar bakut och det blir kaos av allting. När jag åkte hit var det inte mitt val, utan jag kände mig tvingad av mina anhöriga. Dessutom kändes, och känns, det som om det här var mitt enda alternativ för att må bättre. Med andra ord var jag både tvingad och träng...