Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2021

It's gonna be a good, good life, that's what my therapist say...

 Hej på dig lilla blogg, Idag är en dag för funderingar. Jag har ÄNTLIGEN knäckt koden för hur jag skriver ut mig från behandlingshemmet. Tro mig, det var inte lätt. Jag fick prata med verksamhetschefen tre gånger innan de svarade på mina frågor. Jag tänkte att det skulle kännas skönt eller åtminstone självklart att kunna lämna, men tydligen inte. Nu när jag känner att jag har ett val är jag inte lika säker på att jag vill härifrån. Tänk om de bara hade varit öppna med hur man kommer härifrån från början, då kanske jag inte ägnat de senaste två månaderna åt att försöka fly.  De senaste dagarna har jag insett att jag verkligen inte klarar av känslan av att vara fångad eller tvingad till att göra saker. Jag fullkomligt sparkar bakut och det blir kaos av allting. När jag åkte hit var det inte mitt val, utan jag kände mig tvingad av mina anhöriga. Dessutom kändes, och känns, det som om det här var mitt enda alternativ för att må bättre. Med andra ord var jag både tvingad och träng...

Some things never change...

 Hej på dig lilla blogg, Idag är en ganska okej dag. Veckan började med att all min energi laddades ur och idag känns det som om jag äntligen hämtat mig. Dessutom skiner solen och jag kom precis tillbaka från en långpromenad med en annan klient. På något sätt får vi tiden att gå. På något sätt skapar vi någon dysfunktionell version av vardag.  Den här veckan har varit... omtumlande. Nästan all personal har slutat på min enhet, så vi har i princip bara vikarier. De försöker visserligen ha samma vikarier, men någon gång kommer ju den nya ordinarie personalen och då blir allt nytt igen. Jag ogillar ju som bekant förändringar, så det här stressar mig. Jag har fortfarande inte vant mig vid att vara här. Jag hade börjat vänja mig vid personalen och hur varje person gjorde saker. Men nu behöver jag alltså börja om och när den nya personalen kommer behöver jag återigen börja om... Det är svårt att motivera mig själv till att samarbeta med tillfällig personal. Det är ännu svårare att m...

Under pressure precious things can break...

 Hej på dig lilla blogg, Det var ett tag sedan...igen. Jag skulle vilja säga att tiden går fort när man har roligt, men jag har defintivt inte haft roligt. Eller okej, det var orättvist sagt. Jag har skrattat mycket, mer än vad jag gjort på länge. Men tyvärr mår jag sämre än vad jag gjort på länge.   Vi tar det från början: jag åkte till behandlingshemmet den nionde augusti. Då hade jag inte ätit på över en vecka och var helt slut i både kropp och själ. Den första veckan här grät jag mest helt tiden. Som vanligt var det massa krångel kring min inskrivning och vistelse här, men det lyckades de till slut reda ut. Jag fick träffa min terapeut (som faktiskt är väldigt bra) och lära känna de andra som bor här. Alla pratade hela tiden om att jag skulle få "landa lite". Jag tror dock att det är omöjligt, för det har inte hänt än.  Tiden som jag varit här har varit... turbulent. Jag har blivit efterlyst två gånger, avvikit otaliga gånger, försökt ta mitt liv en gång, varit p...