Happy birthday...
Hej på dig lilla blogg,
Det har hänt en del sen sist. Jag har fyllt år. Det var hemskt. Veckan började kasst och jag ville inte fylla år, så jag tänkte att jag tar mitt liv istället. Men man får ju inte dö här på behandlingshemmet, så jag blev skickad till psyk. Eller ja, först fick jag vänta på att en läkare kom hit och skrev ett vårdintyg.
När jag kom till psyk fick jag träffa en ganska kass läkare och vi bestämde att jag skulle läggas in. När jag skulle gå in på avdelningen tänkte de tvinga mig att byta kläder, vilket ingen informerat mig om. Det gick inte och jag fick sätta mig i väntrummet igen och vänta på nästa läkare. Den andra läkaren var bra och hon skickade tillbaka mig till behandlingshemmet. Någonstans här kan man tycka att min dag borde varit över. Jag hade sovit 4 timmar och redan träffat två läkare. Men nej. Verksamhetschefen hade kallat till ett möte. Jag fick reda på att jag skulle på mötet 15 minuter innan det började och jag fick inte reda på syftet med mötet. Ärligt talat är syftet fortfarande oklart. Men vi hade i alla fall ett möte. Jag, min KP, teamledaren, min terapeut och verksamhetschefen. Vi skulle nog diskutera om jag ska vara kvar eller inte, men mina inlägg ignorerades totalt och det bestämdes att jag skulle vara kvar.
Jag är så extremt jävla förbannad. Vem gör så? Verksamhetschefen sa att de hade kompetens och kunskap att möta min problematik vilket är skrattretande. Man kan inte sätta en autist på ett så stort möte utan att ge hen möjlighet att förbereda sig. Man kan heller inte boka ett möte med så kort varsel. Vi autister är lite kända för att INTE hantera oförutsedda saker på ett bra sätt.
Jag vet inte om jag vill vara kvar. Just nu lutar det mot ett starkt "dra åt helvete". Jag hade börjat lugna ner mig och försöka att vänta tills måndag då jag träffar min terapeut, men idag bestämde de sig för att dra upp allting igen. Återigen helt oförberett. Så nej, jag tror verkligen inte att de kan hjälpa mig här.
Min bil är tyvärr sönder, annars hade jag redan stuckit för länge sedan. Förhoppningsvis kan jag lämna imorgon. Fortsättning följer...
/Nea
Kommentarer
Skicka en kommentar