Dagens gnäll

Hej lilla blogg,

Jag är inte stolt över idag. Jag stannade hemma från jobbet. Jag har sovit. Jag har överätit. Jag har ringt till psyk. Jag har sjungit. Jag har sovit lite mer. Jag behövde verkligen vila. Jag behövde inte äta, men det gjorde jag ändå. Jag har kräkts och tagit för mycket laxermedel. Och så har jag hatat på världen. Jag vill verkligen aldrig lämna min säng igen. Jag har inte ens duschat idag.

Rafiki säger att jag skjuter ifrån mig mina känslor och att jag inte vågar titta på dem. Så jag bestämde mig för att testa denna hypotes. Jag vet inte om det stämmer. Idag känner jag mig trött, ledsen, rädd, ångestfylld och en aning arg. Jag grät häromkvällen, så jag vet att mina tårar funkar. Men jag har inte kunnat gråta idag. Jag är rädd för Rafiki och jag är rädd för alla förändringar som sker och kommer att ske i mitt liv. Jag är arg på att vården ser ut som den gör och att jag inte kan ta till mig av vården. Jag är arg på mig själv eftersom min självkontroll bara gått sönder. Jag vet inte om jag sköt ifrån mig känslorna när jag väl identifierat dem. Kanske? Jag är bara så himla trött. Jag orkar inte riktigt med... något.

Jag var på psykakuten häromkvällen. Jag träffade en bra läkare. Jag fick en ny medicin och en plan tills fredag. Jag sov när jag tog medicinen, det är ju alltid något. Jag mår dock sämre. Mycket sämre. Jag får hela tiden kämpa emot impulsen att faktiskt ta mitt liv. Jag kan ju mönstret. Jag vill ju inte egentligen. Jag vet hur det här funkar. Jag orkar bara inte med det längre.

//Nea