Dance monkey, dance
Hej på dig lilla blogg!
Mötet med psykologsnubben (ja, det är så vi kallar honom nu) gick... okej tror jag. Det var inte alls som jag hade förväntat mig och det verkar som om den här utredningen kommer att ta längre tid än vad jag trodde. Psykologsnubben verkade lite arg över att jag på något sätt "trängt mig" före i kön eftersom Rafiki verkligen pushat för att den ska göras. Det första mötet var tydligen bara en liten avstämning där vi pratade om allt och inget. Nästa gång ska vi börja med diagnostiska intervjuer och jag ska ha fyllt i en himla massa papper. Det känns väl okej. Nästa tid är 26/3, så jag försöker att inte övertänka det hela. Han gjorde ett par "missar", som att till exempel säga "stackars dig" och reagera ganska starkt när jag berättade att jag räknade. Men trots att han verkar slarvig så verkade han kompetent och jag tror att den här kontakten kan hjälpa mig att komma framåt.
Resten av dagen var... den hände. Precis som jag trodde blev det en hetsätning och en himla massa självhat. När ångesten blev alldeles för stor åkte jag till mormor och morfar en sväng. Vi hade trevligt och jag slapp att ta hand om allt för en stund. Eller snarare, jag slapp vara själv med alla tankar och all ångest en stund. Just nu är det verkligen outhärdligt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen med allt. Jag vill inte ta för mycket medicin, men å andra sidan behövs den. Samtidigt upplever jag väldigt liten effekt av den, så det känns rätt menlöst att ta den.
Det finns två positiva saker med den här ångesten. Det första är att det bränner en himla massa kalorier. Jag förbränner nästan 1000 kcal mer än mitt BMR/dag och jag rör mig väldigt lite eftersom jag är så svag och jobbet är väldigt mycket stillasittande. Den andra saken som är positiv är att det är så himla utmattande att ha den här typen av ångest vilket gör att jag sover mer. Å andra sidan är jag trött HELA tiden och folk påpekar att jag ser sliten ut. Min koncentrationsförmåga är också nedsatt, men vad gör man inte för att bränna?
Planen idag var att kompensera för de senaste dagarnas hetsätning genom att äta max 300 kcal och ingen fast föda. Det gick...inte alls. Jag hade en mindre hetsätning med högkaloriinnehåll. Jag orkade inte ens kräkas efteråt. Jag är både arg och besviken på mig själv. Tanken nu är att köra en fasta på 48 timmar. Lite kaffe eller så godkänner jag, men ingen mat. Jag MÅSTE vända det här! Helst igår. Jag mår illa av mig själv och vill bara skära bort allt som är äckligt, smutsigt och blä. Jag orkar inte vara i min kropp längre. Allt måste bort!
Nu ska jag försöka lindra min ångest genom att åka en liten kvällsrunda med en kompis. Vi hörs snart igen!
Mötet med psykologsnubben (ja, det är så vi kallar honom nu) gick... okej tror jag. Det var inte alls som jag hade förväntat mig och det verkar som om den här utredningen kommer att ta längre tid än vad jag trodde. Psykologsnubben verkade lite arg över att jag på något sätt "trängt mig" före i kön eftersom Rafiki verkligen pushat för att den ska göras. Det första mötet var tydligen bara en liten avstämning där vi pratade om allt och inget. Nästa gång ska vi börja med diagnostiska intervjuer och jag ska ha fyllt i en himla massa papper. Det känns väl okej. Nästa tid är 26/3, så jag försöker att inte övertänka det hela. Han gjorde ett par "missar", som att till exempel säga "stackars dig" och reagera ganska starkt när jag berättade att jag räknade. Men trots att han verkar slarvig så verkade han kompetent och jag tror att den här kontakten kan hjälpa mig att komma framåt.
Resten av dagen var... den hände. Precis som jag trodde blev det en hetsätning och en himla massa självhat. När ångesten blev alldeles för stor åkte jag till mormor och morfar en sväng. Vi hade trevligt och jag slapp att ta hand om allt för en stund. Eller snarare, jag slapp vara själv med alla tankar och all ångest en stund. Just nu är det verkligen outhärdligt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen med allt. Jag vill inte ta för mycket medicin, men å andra sidan behövs den. Samtidigt upplever jag väldigt liten effekt av den, så det känns rätt menlöst att ta den.
Det finns två positiva saker med den här ångesten. Det första är att det bränner en himla massa kalorier. Jag förbränner nästan 1000 kcal mer än mitt BMR/dag och jag rör mig väldigt lite eftersom jag är så svag och jobbet är väldigt mycket stillasittande. Den andra saken som är positiv är att det är så himla utmattande att ha den här typen av ångest vilket gör att jag sover mer. Å andra sidan är jag trött HELA tiden och folk påpekar att jag ser sliten ut. Min koncentrationsförmåga är också nedsatt, men vad gör man inte för att bränna?
Planen idag var att kompensera för de senaste dagarnas hetsätning genom att äta max 300 kcal och ingen fast föda. Det gick...inte alls. Jag hade en mindre hetsätning med högkaloriinnehåll. Jag orkade inte ens kräkas efteråt. Jag är både arg och besviken på mig själv. Tanken nu är att köra en fasta på 48 timmar. Lite kaffe eller så godkänner jag, men ingen mat. Jag MÅSTE vända det här! Helst igår. Jag mår illa av mig själv och vill bara skära bort allt som är äckligt, smutsigt och blä. Jag orkar inte vara i min kropp längre. Allt måste bort!
Nu ska jag försöka lindra min ångest genom att åka en liten kvällsrunda med en kompis. Vi hörs snart igen!
//Nea
Kommentarer
Skicka en kommentar