I can't save the world if I'm not happy

Hej på dig lilla blogg,


Igår hände något läskigt. Det var första gången på länge som jag faktiskt blev lite rädd. Jag hade känt mig lite hängig och så hela dagen, men på eftermiddagen blev det värre. Jag höll på att baka bröd till Daniel och när bröden var i ugnen fick jag plötsligt svårt att fokusera blicken. Det svartnade för ögonen, jag blev svag, armar och ben domnade och jag hade en konstig smärta över hjärtat. Daniel kom hit och satt här en stund, han skulle ju ändå hämta bröden. Kim (AKA superhjälten) och jag hade bestämt att han skulle komma över, så jag var inte själv när jag mådde dåligt. Både Daniel och Kim var oroliga och lite arga på mig. Jag hade kräkts och tagit MYCKET laxermedel de föregående dagarna, så jag tror att det var därför kroppen skrek. Min puls har dock varit ovanligt låg på sistone, jag ska kolla detta med Rafiki på måndag. Det skulle även kunna vara en biverkning på den nya sömnmedicinen. Oavsett orsaken var det läskigt och framförallt irriterande. Jag är så trött på mig själv. Varför misshandlar jag min kropp så här? Jag ville bara riva ner alla lappar med pro ana-citat, slänga mina vågar och hälla ut laxermedlet. Jag vill kunna knäppa med fingrarna och vara frisk, men det funkar inte så. Istället sitter jag här med hög ångest och anstränger mig för att ens orka sitta upp.

Det känns som om det hänt så mycket de senaste dagarna, men jag kan inte riktigt få ner mina tankar och känslor. Jag har träffat Rafiki, två gånger faktiskt, och försökt överleva. Jag har äntligen kunnat sova och slappna av lite. Jag kämpar på med maten. Jag lovar att skriva snart igen och då med lite mer sammanhängande ord. På återseende!

//Nea

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Happy birthday...

 Hej på dig lilla blogg, Det har hänt en del sen sist. Jag har fyllt år. Det var hemskt. Veckan började kasst och jag ville inte fylla år, så jag tänkte att jag tar mitt liv istället. Men man får ju inte dö här på behandlingshemmet, så jag blev skickad till psyk. Eller ja, först fick jag vänta på att en läkare kom hit och skrev ett vårdintyg.  När jag kom till psyk fick jag träffa en ganska kass läkare och vi bestämde att jag skulle läggas in. När jag skulle gå in på avdelningen tänkte de tvinga mig att byta kläder, vilket ingen informerat mig om. Det gick inte och jag fick sätta mig i väntrummet igen och vänta på nästa läkare. Den andra läkaren var bra och hon skickade tillbaka mig till behandlingshemmet. Någonstans här kan man tycka att min dag borde varit över. Jag hade sovit 4 timmar och redan träffat två läkare. Men nej. Verksamhetschefen hade kallat till ett möte. Jag fick reda på att jag skulle på mötet 15 minuter innan det började och jag fick inte reda på syftet med m...
Läs mer

What doesn't kill me makes me worse than I was...

 Hej på dig lilla blogg, Idag har jag haft samverkansmöte och det gick bra tror jag. Jag fick beröm för att jag jobbar på så bra. Min terapeut sa att jag gör beteendeförändringar snabbt, vilket tydligen är bra. Alla sa att de såg framsteg. Jag sa att jag kände mig deprimerad. Vi ska se över medicineringen. Igen. Jag ska stå ut lite till. Igen. Mötet gav inte några direkta aha-upplevelser eller bjöd på något nytt. Det känns som om de säger samma saker på varje möte och att inget händer.  Idag har jag även startat igång min "Struktur-insats". I praktiken innebär det att jag får hjälp att planera upp mina dagar och att vi ska ta hänsyn till min energinivå på ett mer konkret sätt. Jag sätter därför upp plastskedar på mitt kylskåp. Skedarna ska då symbolisera energinivån. Det har funkat ganska bra ändå. Efter mötete plockade jag ner fem skedar och såg hur mycket energi mötet hade tagit. Det gjorde det lättare att vila efteråt. Det blev liksom rimligt på något sätt.  Dagen idag...
Läs mer

En liten uppdatering

 Hej på dig lilla blogg, Jag är kvar på behandlingshemmet. Jag vet, jag är också förvånad. Jag har varit på väg att lämna, många gånger. Men ibland har jag ångrat mig och ibland har jag inte fått. Så kvar är jag och jag tror att jag gör framsteg. Det känns som om vissa saker börjar lossna. Min terapeut (som verkligen borde fått ett smeknamn) har börjat förklara hur en autistisk hjärna fungerar och det hjälper verkligen. Vi har pratat om mentalisering och jag... jag vet inte, men det hjälper. När vi hade session igår sa han att jag hade kommit på en "jättebra färdighet" helt själv. Jag märker själv att det jag lärt mig kring mentalisering minskar missförstånd och konflikter. Om konflikter uppstår kan jag korta ner dem genom att förklara att jag har en bristande mentaliseringsförmåga och att jag helt enkelt inte förstår.  Igår hade vi teammöte och jag bad om att bli flyttad till träningslägenheterna eftersom jag inte klarar av att vara på enheten. Det är svårt att hela tiden in...
Läs mer