Cyklar ni så springer jag

Hej på dig lilla blogg, Nu var det ett tag sedan igen. Vad har jag gjort sen sist? Försökt ta livet av mig...igen. Finns det någon som är så dålig på att dö som jag är? Alltså på riktigt, jag blir så trött. Jag hade räknat rätt på tabletterna och jag hade räknat rätt med tid. Sen kom Kim, han ringde ambulans osv. Jag kom in till sjukhuset, ett vårdintyg skrevs och jag flyttades till intensiven. Läkarna där undrade om jag hade tagit så mycket som jag uppgett. Jag tänkte bara "varför skulle jag ljuga?", men jag höll med dem. Jag borde mått sämre än vad jag gjorde. I och med att allt var bra ville jag åka hem, men jag blev nertvingad till psyk och inlagd där. Autismtanten tittade förbi, Rafiki också. Han var glad över att jag hade skippat paracetamol den här gången. Jag sa att någon måste lura mig med hjärtmedicinen, för jag borde dött. Vi skrattade. Sen gick han. Planen var att jag skulle stanna på psyk och få ADHD-medicin, det var en bra plan. Den här gången skulle det var...

Hej på dig lilla blogg, Nu är det bekräftat. Jag är defekt. Min hjärna funkar inte som andras och jag kommer aldrig att bli normal. Kul. Jag har, enligt experten, "asperger i kubik" och misstänkt ADHD. Det är tydligen stört att de har missat det eftersom jag är ett skolboksexempel. Det går inte att bota eller fixa. ADHD-medicin kan kanske göra så att min hjärna får vila. Annars är det acceptans och psykoedukation som gäller. Tur att acceptans verkligen är min grej... Just nu känner jag att allt är kaos. Jag orkar inget och jag orkar inte att jag inte orkar. Jag vill bara dö och jag hatar mig själv, världen och psykiatrin mer än någonsin. Det känns som om inget någonsin kommer att bli bra igen. Jag kommer alltid att leva i uppförsbacke. Cyklar ni så springer jag. Det är så det kommer vara och jag kommer alltid att vara utmattad och behöva anstränga mig mer än andra. Folk kommer inte förstå efterom mina ord inte räcker till. Folk kommer inte förstå för att jag verkar normal...

Hej på dig lilla blogg, Det var ett tag sedan. Förlåt att jag inte skrivit. Jag har hunnit med en hel del. LPT, rymningar, ett till sjävlmordsförsök och några inläggningar. Jag har hunnit göra vanliga saker med: träffat vänner, gömt mig för Corona, roadtrippat, blivit monogam samt träffat Kims familj. Jag orkar knappt tänka på allt som hänt de senaste veckorna. Jag har tänkt att skriva. Så många gånger, men orden är liksom borta. Antingen går min hjärna på högvarv eller inte alls. Idag ska jag till Rafiki och tandläkaren. Först ska jag lämna min absolut bästa vän, Honeypie, vid tåget. Hon har varit här ett par dagar. Vi har haft det trevligt och det har nog varit en välbehövlig paus från allt för oss båda. Vi har hunnit färga mitt hår, kolla netflix, hälsat på min bror och så har hon fått inspektera Kim. Honeypie är utbildad nagelskulptris, så hon har fixat mina naglar. Jag har aldrig haft långa naglar eller brytt mig om det, men jag tänker att det kommer försvåra självskador och g...