En liten lägesuppdatering

Hej på dig lilla blogg,

Har du saknat mig? Jag har tänkt mycket på dig och att jag borde skriva av mig. Men orden liksom saknas. Allting är för mycket och jag vill inte mer. Jag har hunnit träffa läkaren och få ADHD-medicin. Jag har hunnit med ytterligare ett självmordsförsök. Jag har även hunnit träffa en arbetsterapeut, min nya behandlare och en himla massa annat. Som sagt, det går för fort nu så låt oss ta det från början.

Jag träffade den nya läkaren den 23e april. Jag hade fått höra att han var "regionens guru när det gällde ADHD", så mina förväntningar var rätt höga. Jag skulle få möjlighet att ställa frågor och få mer information, eller det var det jag trodde i alla fall. Mötet var kaos. Gurun slängde information på mig och sprang i princip iväg. Han ändrade mina planer och förklarade för mig hur jag är och hur jag fungerar. Hans förklaringar stämde inte. Jag blev ledsen och uppgiven. Jag gick därifrån och åkte hem. När jag kom hem förberedde jag inför en ny intox. Jag trippelkollade dosen och satt och skrev en liten lapp. Mitt under förberedelserna kom polisen och skulle se hur jag mådde. Där och då insåg jag hur jävla bra jag blivit på att "icke-svara". Jag upprepar bara frågan som ett konstaterande. Polisen åkte härifrån och jag tog mina tabletter. Kim blev orolig och kom hit sen släpade han mig till sjukhuset och jag överlevde... igen.

Kim och jag har träffats mycket nu. Min bror har också ställt upp en massa. Vi rör oss på något vis framåt, men jag är trött på...allt. Jag vill inte mer. I perioder slutar jag äta helt. Jag har börjat träna mer igen. Ätstörningen håller på att bli katastrof igen. Jag vill fortsätta gå ner i vikt, men samtidigt skrämmer det mig. Jag ljuger och luras. Mina tvång gällande maten blir bara värre och värre. Jag vet faktiskt inte hur mycket längre jag orkar detta.

//Nea

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Happy birthday...

 Hej på dig lilla blogg, Det har hänt en del sen sist. Jag har fyllt år. Det var hemskt. Veckan började kasst och jag ville inte fylla år, så jag tänkte att jag tar mitt liv istället. Men man får ju inte dö här på behandlingshemmet, så jag blev skickad till psyk. Eller ja, först fick jag vänta på att en läkare kom hit och skrev ett vårdintyg.  När jag kom till psyk fick jag träffa en ganska kass läkare och vi bestämde att jag skulle läggas in. När jag skulle gå in på avdelningen tänkte de tvinga mig att byta kläder, vilket ingen informerat mig om. Det gick inte och jag fick sätta mig i väntrummet igen och vänta på nästa läkare. Den andra läkaren var bra och hon skickade tillbaka mig till behandlingshemmet. Någonstans här kan man tycka att min dag borde varit över. Jag hade sovit 4 timmar och redan träffat två läkare. Men nej. Verksamhetschefen hade kallat till ett möte. Jag fick reda på att jag skulle på mötet 15 minuter innan det började och jag fick inte reda på syftet med m...
Läs mer

What doesn't kill me makes me worse than I was...

 Hej på dig lilla blogg, Idag har jag haft samverkansmöte och det gick bra tror jag. Jag fick beröm för att jag jobbar på så bra. Min terapeut sa att jag gör beteendeförändringar snabbt, vilket tydligen är bra. Alla sa att de såg framsteg. Jag sa att jag kände mig deprimerad. Vi ska se över medicineringen. Igen. Jag ska stå ut lite till. Igen. Mötet gav inte några direkta aha-upplevelser eller bjöd på något nytt. Det känns som om de säger samma saker på varje möte och att inget händer.  Idag har jag även startat igång min "Struktur-insats". I praktiken innebär det att jag får hjälp att planera upp mina dagar och att vi ska ta hänsyn till min energinivå på ett mer konkret sätt. Jag sätter därför upp plastskedar på mitt kylskåp. Skedarna ska då symbolisera energinivån. Det har funkat ganska bra ändå. Efter mötete plockade jag ner fem skedar och såg hur mycket energi mötet hade tagit. Det gjorde det lättare att vila efteråt. Det blev liksom rimligt på något sätt.  Dagen idag...
Läs mer

En liten uppdatering

 Hej på dig lilla blogg, Jag är kvar på behandlingshemmet. Jag vet, jag är också förvånad. Jag har varit på väg att lämna, många gånger. Men ibland har jag ångrat mig och ibland har jag inte fått. Så kvar är jag och jag tror att jag gör framsteg. Det känns som om vissa saker börjar lossna. Min terapeut (som verkligen borde fått ett smeknamn) har börjat förklara hur en autistisk hjärna fungerar och det hjälper verkligen. Vi har pratat om mentalisering och jag... jag vet inte, men det hjälper. När vi hade session igår sa han att jag hade kommit på en "jättebra färdighet" helt själv. Jag märker själv att det jag lärt mig kring mentalisering minskar missförstånd och konflikter. Om konflikter uppstår kan jag korta ner dem genom att förklara att jag har en bristande mentaliseringsförmåga och att jag helt enkelt inte förstår.  Igår hade vi teammöte och jag bad om att bli flyttad till träningslägenheterna eftersom jag inte klarar av att vara på enheten. Det är svårt att hela tiden in...
Läs mer