Can you call my lifeline cause I give up

 Hej på dig lilla blogg,

Det är inte så bra nu. Inte bra alls faktiskt. Jag orkar inte riktigt tänka, finnas eller ens prata ibland. Jag gör tydligen framsteg, men jag vill mest bara dö. Jag förstår inte hur det går framåt när det känns som om allting jag gör bara blir fel. Jag har varit mer social på sistone, det är tydligen bra. Men inte för mycket, eftersom det tömmer mig på energi. Den där berömda balansen lyser med sin frånvaro. 

Hemma är det... inte så bra. Jag trivs inte här och vill flytta ASAP, men jag har ingen energi till det heller. Min tanke nu är att invänta svaret om behandlingshem, om svaret blir nej flyttar jag. Antagligen långt bort. Då får jag visserligen byta vårdkontakter, men det kanske kan bli bättre psykosocialt. Det kanske kan bli en bättre vårdkontakt också. Jag är dock supernöjd med de jag har nu, men jag tänker inte låsa mig pga vård. Inte ens jag är så sorglig. 

Jag har fått utökat boendestöd från och med idag. Det skulle vara bra tänkte jag, det var det inte... Vi var överens om att jag skulle skicka tider till dem och de skulle återkoppla med ett schema, men nej. De har helt och hållet freestylat här. Jag klarar absolut inte sådant och nu är hela situationen mer osäker och ångestfylld än vad den redan var. 

Just nu vill jag mest bara ge upp. Att andas känns som en omöjlig uppgift, att leva känns bara onödigt och det här med att försöka bli förstådd har alltid varit en övermänsklig uppgift. Min ork, kraft och reserv är mer än slut. Jag orkar inte mer. Snälla... Bara låt mig ge upp nu. 

//Nea