Just det, jag skulle ju skriva...

 Hej på dig lilla blogg,

Nu var det ett tag sedan sist. Jag blev utskriven strax efter att jag skrev sist, men jag har varit tillbaka på avdelningen en eller två gånger. Livet just nu är... kämpigt. Det är väldigt mycket att hålla reda på och jag känner mig konstant överväldigad. Självmordstankar är just nu relativt lugna dock vilket är skönt. Jag har dock en extrem rastlöshet och någon annan känsla som jag inte alls kan sätta fingret på. Förhoppningsvis kan ADHD-medicinen hjälpa till här. 

Jag har gjort alldeles för mycket sen sist. Vi har kommit i ordning hemma, vilket är skönt. Tyvärr gjorde vi allting på 24 timmar, så jag är fortfarande helt slut trots att det var mer än en vecka sedan. Jag har haft möten med min SoL-handläggare och en LSS-handläggare, jag har varit på lägenhetsvisning, firat Kims födelsedag, lärt mig om hur man varumärkesskyddar ett namn och en massa mer. Jag känner att jag inte riktigt kan vara still. Eller jag kan vara still, men jag är rädd för vad som skulle hända om jag inte håller mig konstant sysselsatt och/eller utmattad. Autismtanten säger att jag ska vila, jag frågar hur men får inget svar.

Jag ska få ökat boendestöd också, från en gång till tre gånger i veckan. Det känns bra. Även om jag mår väldigt dåligt just nu känns det som mycket går framåt, eller snarare som om alla runt omkring mig går framåt. Det stressar mig något enormt. Jag tror att jag känner mig allmänt missplacerad hela tiden och det är därför jag bara flyr hela tiden. Det här med att "göra en sak som gör mig glad och sedan en till" verkar inte funka. Jag kanske tog rådet för bokstavligt? Jag vet inte ens längre... Men lever gör jag i alla fall. Och finns det liv, finns det hopp eller vad man nu brukar säga. 

//Nea

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Happy birthday...

 Hej på dig lilla blogg, Det har hänt en del sen sist. Jag har fyllt år. Det var hemskt. Veckan började kasst och jag ville inte fylla år, så jag tänkte att jag tar mitt liv istället. Men man får ju inte dö här på behandlingshemmet, så jag blev skickad till psyk. Eller ja, först fick jag vänta på att en läkare kom hit och skrev ett vårdintyg.  När jag kom till psyk fick jag träffa en ganska kass läkare och vi bestämde att jag skulle läggas in. När jag skulle gå in på avdelningen tänkte de tvinga mig att byta kläder, vilket ingen informerat mig om. Det gick inte och jag fick sätta mig i väntrummet igen och vänta på nästa läkare. Den andra läkaren var bra och hon skickade tillbaka mig till behandlingshemmet. Någonstans här kan man tycka att min dag borde varit över. Jag hade sovit 4 timmar och redan träffat två läkare. Men nej. Verksamhetschefen hade kallat till ett möte. Jag fick reda på att jag skulle på mötet 15 minuter innan det började och jag fick inte reda på syftet med m...
Läs mer

What doesn't kill me makes me worse than I was...

 Hej på dig lilla blogg, Idag har jag haft samverkansmöte och det gick bra tror jag. Jag fick beröm för att jag jobbar på så bra. Min terapeut sa att jag gör beteendeförändringar snabbt, vilket tydligen är bra. Alla sa att de såg framsteg. Jag sa att jag kände mig deprimerad. Vi ska se över medicineringen. Igen. Jag ska stå ut lite till. Igen. Mötet gav inte några direkta aha-upplevelser eller bjöd på något nytt. Det känns som om de säger samma saker på varje möte och att inget händer.  Idag har jag även startat igång min "Struktur-insats". I praktiken innebär det att jag får hjälp att planera upp mina dagar och att vi ska ta hänsyn till min energinivå på ett mer konkret sätt. Jag sätter därför upp plastskedar på mitt kylskåp. Skedarna ska då symbolisera energinivån. Det har funkat ganska bra ändå. Efter mötete plockade jag ner fem skedar och såg hur mycket energi mötet hade tagit. Det gjorde det lättare att vila efteråt. Det blev liksom rimligt på något sätt.  Dagen idag...
Läs mer

En liten uppdatering

 Hej på dig lilla blogg, Jag är kvar på behandlingshemmet. Jag vet, jag är också förvånad. Jag har varit på väg att lämna, många gånger. Men ibland har jag ångrat mig och ibland har jag inte fått. Så kvar är jag och jag tror att jag gör framsteg. Det känns som om vissa saker börjar lossna. Min terapeut (som verkligen borde fått ett smeknamn) har börjat förklara hur en autistisk hjärna fungerar och det hjälper verkligen. Vi har pratat om mentalisering och jag... jag vet inte, men det hjälper. När vi hade session igår sa han att jag hade kommit på en "jättebra färdighet" helt själv. Jag märker själv att det jag lärt mig kring mentalisering minskar missförstånd och konflikter. Om konflikter uppstår kan jag korta ner dem genom att förklara att jag har en bristande mentaliseringsförmåga och att jag helt enkelt inte förstår.  Igår hade vi teammöte och jag bad om att bli flyttad till träningslägenheterna eftersom jag inte klarar av att vara på enheten. Det är svårt att hela tiden in...
Läs mer