Cyklar ni så springer jag

 Hej på dig lilla blogg, Det har hänt en del sen sist. Jag har fyllt år. Det var hemskt. Veckan började kasst och jag ville inte fylla år, så jag tänkte att jag tar mitt liv istället. Men man får ju inte dö här på behandlingshemmet, så jag blev skickad till psyk. Eller ja, först fick jag vänta på att en läkare kom hit och skrev ett vårdintyg.  När jag kom till psyk fick jag träffa en ganska kass läkare och vi bestämde att jag skulle läggas in. När jag skulle gå in på avdelningen tänkte de tvinga mig att byta kläder, vilket ingen informerat mig om. Det gick inte och jag fick sätta mig i väntrummet igen och vänta på nästa läkare. Den andra läkaren var bra och hon skickade tillbaka mig till behandlingshemmet. Någonstans här kan man tycka att min dag borde varit över. Jag hade sovit 4 timmar och redan träffat två läkare. Men nej. Verksamhetschefen hade kallat till ett möte. Jag fick reda på att jag skulle på mötet 15 minuter innan det började och jag fick inte reda på syftet med m...

 Hej på dig lilla blogg, Jag är så himla trött. Det känns som om det inte spelar någon roll hur mycket jag sover, jag är lika jävla trött ändå. Jag har fem skedar kvar för dagen, jag tror att min gräns för vad jag klarar av är sex skedar. Min ångest är skyhög och jag har ingen energi till att ta hand om den. Ärligt talat har jag inte ens energi till att känna av ångesten heller.  Idag hade jag terapi. Det gick inte så bra, jag var mest sur och avigt inställd. Jag är trött på att inget händer och på att allt jag säger misstolkas. Jag försöker göra rätt. Jag försöker vara tydlig, men det blir ändå fel. Alltid, alltid, alltid fel. Det var mest min terapeut som pratade idag. Han upplyste mig än en gång om att jag aldrig kommer bli av med min ångest och känslan av att vara fel. Jag kan ju inte direkt säga att jag känner mig motiverad till att fortsätta leva när han säger så. Men tydligen ska jag lära mig att leva med det. Jag vet inte hur, men det är tydligen det vi har som mål. El...

 Hej på dig lilla blogg, Idag har jag haft samverkansmöte och det gick bra tror jag. Jag fick beröm för att jag jobbar på så bra. Min terapeut sa att jag gör beteendeförändringar snabbt, vilket tydligen är bra. Alla sa att de såg framsteg. Jag sa att jag kände mig deprimerad. Vi ska se över medicineringen. Igen. Jag ska stå ut lite till. Igen. Mötet gav inte några direkta aha-upplevelser eller bjöd på något nytt. Det känns som om de säger samma saker på varje möte och att inget händer.  Idag har jag även startat igång min "Struktur-insats". I praktiken innebär det att jag får hjälp att planera upp mina dagar och att vi ska ta hänsyn till min energinivå på ett mer konkret sätt. Jag sätter därför upp plastskedar på mitt kylskåp. Skedarna ska då symbolisera energinivån. Det har funkat ganska bra ändå. Efter mötete plockade jag ner fem skedar och såg hur mycket energi mötet hade tagit. Det gjorde det lättare att vila efteråt. Det blev liksom rimligt på något sätt.  Dagen idag...

 Hej på dig lilla blogg, Idag är en jobbig dag. Helgerna här är alltid sega, men idag känns outhärdlig. Jag pratade med min terapeut igår och han sa att oavsett vad jag gör kommer jag inte komma ifrån den jobbiga känslan jag har. I alla fall inte just nu. Det gjorde mig arg. Jag gör verkligen allt som min terapeut kräver av mig. Jag jobbar stenhårt med mig själv och ändå ska jag må piss. Jag vet att det låter barnsligt, men det är verkligen inte rättvist.  Jag vet inte vad som är värst just nu. Allting gör löjligt ont, hela jävla tiden. Jag kan inte tänka klart för min hjärna är upptagen med att spela upp minnesbilder som jag inte vill ha. Det enda som ekar i mitt huvud är "varför". Varför stod jag inte upp för mig själv? Varför är människor as? Varför är jag inte värd mer än det här?  Jag orkar verkligen inte älta mer. Jag orkar inte fly heller. Jag orkar faktiskt inget mer. Jag vill bara ge upp. Hela mitt liv har blivit en härva och jag kan inte reda ut den. Jag orkar i...

 Hej på dig lilla blogg, Det var ett tag sedan... igen. Som vanligt har det hänt mycket. För mycket faktiskt. Kim och jag har gjort slut. Det känns jobbigt, men ändå skönt. Jag behöver inte känna mig otillräcklig på samma sätt längre. Jag kan fokusera på min behandling på ett annorlunda sätt och jag antar att det är bra.  Jag har även hunnit intoxikera. Det var nog mest impulsivt och dumt den här gången. Jag tog inte mycket, men tillräckligt mycket för att slå ut min lever rätt så rejält. Jag var inlagd 5 dagar med dropp och jag vet inte om levern hämtat sig än. Jag ska ta blodprov imorgon.  På behandlingshemmet har det inte hänt så mycket. Det är det vanliga tjafset om jag ska stanna eller inte. Vi försöker få strutktur på vardagen och personalen är... ja. Jag har visserligen gjort framsteg i terapin och "kommit till insikt". Min terapeut är stolt över mig. Jag känner mig mest tom och som om mitt lidande ökat tack vare dessa "insikter", men jag vet inte. Det kanske...

 Hej på dig lilla blogg, Jag är kvar på behandlingshemmet. Jag vet, jag är också förvånad. Jag har varit på väg att lämna, många gånger. Men ibland har jag ångrat mig och ibland har jag inte fått. Så kvar är jag och jag tror att jag gör framsteg. Det känns som om vissa saker börjar lossna. Min terapeut (som verkligen borde fått ett smeknamn) har börjat förklara hur en autistisk hjärna fungerar och det hjälper verkligen. Vi har pratat om mentalisering och jag... jag vet inte, men det hjälper. När vi hade session igår sa han att jag hade kommit på en "jättebra färdighet" helt själv. Jag märker själv att det jag lärt mig kring mentalisering minskar missförstånd och konflikter. Om konflikter uppstår kan jag korta ner dem genom att förklara att jag har en bristande mentaliseringsförmåga och att jag helt enkelt inte förstår.  Igår hade vi teammöte och jag bad om att bli flyttad till träningslägenheterna eftersom jag inte klarar av att vara på enheten. Det är svårt att hela tiden in...